Mycket snack men färre verkstäder?

Igår skrev bloggaren Wiseman ett inlägg som delvis berör den numera nedläggningshotade flygverkstaden vid Ronneby garnison, en utav rikets tre verkstäder. Wiseman beskriver problematiken och den ekonomiska och tidskrävande processen att man redan idag låter flygplanen transporteras till den verkstad som har tid för tillfället istället för att tillskjuta medel för att kunna lösa det inom sin respektive region.

Givetvis är detta ytterligare en förmåga som begränsas/avvecklas iomed regeringens ofinansierade organisation som saknar 40 miljarder kr i investeringsbudgeten. Försöken att spara pengar hjälper föga när man tvingas kannibalisera  på den logistiska verksamheten in på bara benet. Givetvis kommer detta bli kännbart både i den operativa verksamheten. Då dessutom dess verkstäder underhåller våra Gripen kunder kan det komma att påverka trovärdigheten för oss som moderflygvapen för Gripensystemet .

Vi Sverigedemokrater ser givetvis allvarligt på detta. Då det  redan är känt att verksamheten idag lider av stora brister även på underhållssidan skulle detta vara ytterligare en spik i kistan för vårt flygvapen att på ett trovärdigt vis kunna garantera underhållet på de insatsdivisioner och skoldivisioner vi förfogar över-i förlängningen vår trovärdighet att verka med ett flygvapen. Sedan får man betänka den psykologiska effekten, vem vill arbeta i en organisation eller företag som hela tiden talar om att lägga ned? Där lönerna givetvis inte är konkurrenskraftiga med den privata marknaden utan man arbetar för kamratskapen, de ovanliga arbetsuppgifterna och den unika erfarenheten- dock har alla människor privata kostnader och vill givetvis kunna utvecklas och bilda familj och känna en trygghet på sin arbetsplats, att kunna må bra och veta att man har sitt arbete kvar även nästa år.

Regeringen talar om ett försvar som finns här och nu, ett försvar som har flexibilitet, spetskompetens och kan verka med andra. Ett försvar som är omedelbart gripbart för insatser både inom och utanför rikets närområde. Ett försvar som inte var som det gamla, gråa och ineffektiva invasionsförsvaret. Dock är man inte villig att betala för det utan allt skall lösas inom ram, även om ÖB signalerar att utan ökade anslag kommer många förmågor gå förlorade. Ett insatsförsvar betyder inte per automatik mindre utan är en ambitionshöjning av ett invasionsförsvar. Försvaret är statens grundläggande uppgift och det är dags att regeringen tar sitt ansvar.det är man skyldig det svenska folket som vill ha ett försvar som fungerar och kan verka. Ett försvar som inte haltar runt med materiel från IB 77 eller där förbandstyper finns i singular och en ny organisation verkställs 10-15 år efter beslut.

Sverigedemokraterna åtgärdar regeringens ofinansierade organisation i vår skuggbudget där vi täpper igen de budgethål som finns samtidigt som vi anslår ökade medel med 3 miljarder utöver regeringens budget från 2014. Detta innebär att verkstäderna bibehålls och kan expandera. Vi uppsätter även flygverkstaden på F 16 i Uppland som idag nyttjas till andra ändamål. Kostnaden är beräknad till 30 miljoner kr för detta.

Logistik är ännu viktigare om man skall kunna som idag verka med fler förband utomlands samtidigt som man har en liten organisation då tillgängligheten måste vara så bra det bara går. Vi är idag på flertal system nära eller under kritisk massa. Exempel på detta är som Wiseman tar upp vedettbåtarna som vi återkommer i ett eget inlägg om framöver. Man kan fråga vad regeringen kommer vidta för åtgärder för att kompensera för detta bortfall. Denna fråga är likt många andra väl värd att ställas i Riksdagens kammare. Logistik sätter gränsen för vad den operativa verksamheten kan utföra och uppnå. Att regeringen då tvingar försvaret att banta just denna delen av verksamheten är därför ännu ett hinder för IO 14 att uppnås. Det är med andra ord mycket snack men färre verkstäder.

”Logistics .. as vital to military success as daily food is to daily work.”
– Capt. Alfred Thayer Mahan, Armaments and Arbitration, 1912