Sölvesborgs bortglömda krigsminne

Trots att Sverige sluppit krig på svensk mark i nästan 200 år finns många som har dött i fosterlandets tjänst. Det finns anledningar att ta upp flera personer och deras offer och varför de gjorde de de ansåg var rätt och trodde på. Något vi kommer återkomma till.

Den 24 augusti håller Jimmie Åkesson sitt sommartal i sin hemstad Sölvesborg, en vacker ort vid bleking stränder. Men när vi nu är eller tänker på Sölvesborg läggs särskilt en mans öde i skymundan, en man som gav sitt liv för fosterlandet Sverige.

En solig vårdag den 3 april 1945, inkom ett larm runt kl 12 om att ett främmande flygplan kommit in på svenskt luftrum i närheten av Simrishamn i Skåne.

Det närmaste svenska flygförbandet var beläget i Rinkaby och skickade upp en rote J 20 för att avvisa inkräktaren. I det ena planet satt den 22 år gamla värnpliktige furiren Harry Nordlund från Ullånger. Han hade redan tjänstgjort två år som jaktflygare, på denna korta tid hade han dock samlat på sig ett stort antal flygtimmar. Två gånger tidigare hade han tvingats nödlanda med skador på flygplanet med sluppit personskador.

Avvisningen av utländska plan som kommit in på svenskt territorium var vanligtvis en odramatisk rutin. Normalt flög  båda planen intill varann vid sidan eller snett framför det plan som skulle avvisas. Man kom ofta så nära att man kunde peka till piloten att ändra kurs samtidigt som man vaggade på vingarna. För att inte bli tagna för fiender var den svenska nationalitetsbeteckningen, tre kronor målad på flygplanens sidor och vingar. Orsaken till kränkningarna var  oftast felnavigeringar som gjorts och när de främmande flygplanen tillrättavisades så brukade vända utan protester.

När de båda jaktplanen skulle starta från Rinkaby uppstod motorproblem  med  det ena planet som kom att lyfta ett par minuter senare. Harry Nordlund, fastbesluten att göra sin plikt gav sig ensam iväg för att avvisa inkräktaren. Inkräktaren bekräftades av Nordlund vara en Dornier Do 17.

Kl. 12.24 fick markstationen ett meddelande från Nordlunds plan att han träffats av skott från det tyska planet. Tre minuter senare kom ett nytt meddelande:

-”Jag är träffad av eld från en Dornier – jag går mot Rinkaby”. På en fråga från Rinkaby svarade han -”Jag kan ej landa – jag hoppar”.

 Detta meddelande upprepades ännu en gång, sedan bröts förbindelsen. Tidningarnas Telegrambyrås skriver den 4 april 1945.

”Från en luftbevakningsstation i närheten såg man det svenska jaktplanet på ung. 500 met. höjd, när plötsligt svarta rökmoln slog ut från maskinen, som omedelbart störtade och tog mark. Flygföraren tycks till alla delar ha följt de bestämmelser som gäller vid neutralitetskränkningar. Piloten följde med planet till marken.”

Vädret var bra denna dag med god sikt och man kan fråga sig varför Do 17 öppnade eld, möjligen kan det bero på furir Nordlund togs för en fiende, då han kom i ett ensamt jaktplan,  enligt protokoll skulle man alltid flyga två st dvs i en rote.

På minnesstenen som sattes upp 50 år efter hans offer står inristat:
”Vpl furir Harry Nordlund vid Kungl Skånska Flygflottiljen F 10 störtade invid denna plats den 3 april 1945. Under ingripande för neutralitetsskydd, sköts hans flygplan ned av utländskt flyg. Furir Nordlund är den förste svenska pilot som omkommit i en luftstrid över svenskt territorium” En bild av en J 20 återfinns även på stenen.

Detta är bara en mans öde under ett brutalt krig där totalitära ideologier fått grepp om fredligt sinnade nationer. Ett starkt försvar behövs om Sverige skall kunna bibehålla sin frihet och oberoende  utan att bli en bricka i ett spel där större politiska och militära makter deltar. hans offer för fosterlandet är väl värt att lägga på minne. Furir Nordlund var den första och förhoppningsvis den sista pilot att dö i luftstrid över svenskt territorium. Men då vi inte vet hur omvärlden ser ut behöver vi vara förberedda och ha en grundläggande förmåga för försvar av vårt land.

 För sin insats och offer för fosterlandet  begravdes furir Nordlund under militära hedersbetygelser på Ullångers kyrkogård. På gravsten kan man läsa ”Stupad på sin post i fosterlandets tjänst”.