Gästinlägg:Det syriska getingboet-Bör västvärlden ingripa?

Varje dag ser vi en ny händelseutveckling i den syriska konflikten. Syrien är mitt uppe i ett inbördeskrig och Bashar-al-Assads regim  har trots prognoser om upplösning överlevt två år av inbördeskriget, som nu har kostat över 100 000 människors liv.
Det såg ut som Assad skulle lyckats återfå kontrollen över Syrien till dess att nyheten om att kemisk gas hade brukats. Båda sidor som deltar i inbördeskriget i Syrien förnekar användningen av kemiska vapen. Barack Obamas administration hävdar dock att Assads regim står bakom användningen av de kemiska stridsmedlen.

Med hotet om Barack Obamas stundande attack mot Syrien hängande över huvudet håller hela världen andan. President Obama har nu begärt kongressens godkännande. Detta innebär att om kongressen ger sitt godkännande kommer med all sannolikhet den militära attacken att genomföras. Storbritanniens parlament förkastade David Camerons begäran att delta i en konflikt utan FN-godkännande. Ett sunt beslut skulle många säga. Detta är ett historiskt ögonblick då Storbritannien helhjärtat har stött USA under de senaste krigen i Afghanistan och Irak .

Det anmärkningsvärda är att USA var en av initiativtagarna till det internationella forum som FN utgör och som idag verkar vara redo att upphäva alla internationellt godtagna normer för att istället utföra ett ensidigt militärt angrepp på Syrien. Det är däremot Vladimir Putin, en rysk ledare som inte är känd för demokrati, som kräver en fredligare metod för att lösa konflikten. Det måste påpekas att Ryssland och Kina, som båda är permanenta medlemmar av  FN:s säkerhetsråd, inte kommer att stödja en militär aggression mot Syrien. Ryssland och Kina visar tydligt sitt stöd till Assad.

En militär insats kommer inte kunna störta Assads regim rakt av. Tvärtom kommer han att bli en hjälte i arabvärldens ögon. Men vad värre är så kan en amerikansk ensidig militär attack onekligen komma att destabilisera hela västra Asien, där Syrien spelar en framskjuten roll.

Syd- och Sydostasien har varit kända för sina ekonomiska framsteg och vi ser uppkomsten av ett antal väl fungerande ekonomier som har lyft miljoner människor ur fattigdom. Men västra Asien kan nu bli ett centrum för omfattande politiska och militära konflikter.

Om vi på allvar vill undvika en större global konflikt som involverar stormakter som USA, Ryssland och Kina, som alla är permanenta medlemmar i säkerhetsrådet, så kan länder som Sverige och Indien (som försöker förhålla sig neutrala) komma att spela en aktiv roll på den internationella arenan.

Det obestridda scenariot på marken 
Saudiarabien (som ger ett starkt stöd till Wahhabitisk islam) är en stark motståndare till Iran, som är en växande makt i västra Asien och anhängare av shia-islam. Bashar-al-Assad är en ledare som har fullständigt stöd för sin alawit-shia-gemenskap och som tillsammans med kristna kämpar nu sida vid sida, i ett inbördeskrig mot sunnijihadister och andra motståndare som backas upp och stöds av Qatar och Turkiet. Qatar och Turkiet är både sunnimuslimska stater. Med andra ord, denna gravt sekteristiska konflikt har inte en enkel lösning.

I grund och botten handlar Syrienkonflikten om vem som kan få övertaget, shia eller sunni? Västvärldens beslut att eventuellt attackera Syrien är grundad i rädsla för att denna lokala konflikt ska eskalera och bli en global konflikt. Vi är rädda att Iran och Hizbollah kommer att aktivt stödja Assad och det kan på sikt innebära att även Irak dras in, ett land som har övergått till att ha en stor shiamajoritet.

Israel kan också dras in i denna konflikt, eftersom de fruktar användningen av kärnvapen från Iran. Därigenom kan hela regionen sättas i brand. Är det en önskvärd situation när hela världen vacklar under trycket av den ekonomiska avmattningen?

Det finns ekonomiska konsekvenser av denna konflikt som att vi kommer att få se stigande oljepriser, vilket kommer att skapa instabila ekonomier, stigande priser på varor och ännu fler konflikter i andra länder, där människor kommer bli missnöjda med den inflation och arbetslöshet som följer. Det är dags för länder med rykte om neutral hållning som Indien och Sverige att intensifiera de diplomatiska ansträngningarna för att frambringa mer lämpade alternativ för alla inblandade parter .

En attack mot Syrien kommer att driva den iranska regimen att anskaffa kärnvapen som ett sätt att bevisa inför sitt folk att man menar allvar med att ha mindre inblandning av västmakterna. Detta kommer att ytterligare eskalera säkerhetsläget i hela västra Asien och få länder som Turkiet och Saudiarabien att också vilja anskaffa kärnvapen som avskräckning och för att balansera den militära makten i regionen.

Internationella normer kräver att ett land inte kan utföra en attack utan säkerhetsrådets godkännande. Denna norm måste respekteras och ”ansvaret att skydda”, populärt kallad R2P, bör inte tolkas som ansvar att attackera. Ryssland var en svag militär makt när R2P användes för att rättfärdiga attacken i Kosovo 1999. Den nuvarande situationen 2013 i Syrien är annorlunda och kräver därför ett annat perspektiv.

Om ett anfall genomförs skulle en av många följder bli ett växande hat mot västvärlden i arabvärlden och en antiamerikansk motreaktion skulle säkerligen följa. Är det vad vi vill ha i en allt mer globaliserad värld ?

//Mrutyuanjai Mishra – frilandsjournalist Jyllandsposten

Sanningen är krigets första offer – det gäller även i Syrien

Efter att upproret startade i Syrien har röster i vårt land höjts för att intervenera och störta regimen. Inspirerade och lätt berusade av den arabiska våren reagerade många debattörer och politiker med ryggmärgen, nu skall nästa diktatur falla, folket till fromma. Ryssland och Kina har utpekats som onda bovar då de bångstyrigt motsatt sig alla tankar på interventioner, sanktioner och resolutioner som inte omfattar rebellerna. Nu har dock en bit av verkligheten uppdagats. Så här står det på SR:s hemsida:

Från västländerna har det ännu inte hörts mycket om de påstådda övergreppen. Ryssland däremot säger att det inträffade är bevis för att brott begås av båda sidorna. Rysslands vice utrikesminister kräver att båda sidorna stoppar våldet nu och han uppmanar väst- och arabländerna att se på situationen i Syrien också från den här vinkeln.

Från samma artikel beskrivs också övergreppen från rebellernas sida.

Ett 30-tal rebeller fanns på platsen, eldgivningen började plötsligt, de flesta drog sig undan när skottsalvorna började ljuda och dammet från betong träffad av kulor spred som en dimma över platsen, kvar stod två skyttar. Men efteråt, som i en makaber trans, jubel och rop om att Gud är störst, döda kroppar som fallit ihop över varandra i en hög.

Är det dessa rebellgrupper det är meningen att vi skall stödja? Det kan ju aldrig komma på fråga. Informationen om rebellgrupperna har i princip varit obefintlig. Vad som skall hända efter att regimen i Syrien störtats har ingen haft en aning om. Ifall rebellerna har en demokratisk agenda har heller ingen haft någon egentlig uppfattning om. Att i detta läge propagera för en intervention är direkt oseriöst. Desto märkligare är det att Obama enligt SR stödjer rebellerna genom organisationer som CIA. Enligt artikeln skall stödet inte röra sig om rena vapen, tillåt oss att tvivla på detta. Man kan fråga sig om vissa nationer aldrig lär sig. USA har ju historiskt stött rörelser som talibanerna, samma rörelse som man sedan fått bekämpa med alla till buds stående medel (nästan). Skall historien upprea sig i Syrien?

Clive Baldwin, Human Rights Watch har uttalat sig enligt följande till BBC enligt DN.

– Det ser ut som om fångar avrättas, och om så är fallet är det ett brott mot krigets lagar.

Han tillägger att han under den senaste tiden har sett flera bevis för övergrepp som rebeller begått, till exempel tortyr och avrättningar.

Det har alltså funnits rapporter en längre tid om övergrepp från rebellernas sida. Vår media har varit återhållsam med uppgifter om detta, vilket är förståeligt. Massvis med oriktiga uppgifter florerar i en konflikt. Men det är ändå märkligt med vilken beredvillighet media publicerat uppgifter om motsatsen,- svartmålning av regimen och glorifiering av rebellerna. SVT var först med nyheten i vårt land om övergreppen av rebellerna. På SVT:s hemsida skriver de också att rebellerna gjort sig skyldiga till just de saker de själva anklagat regimsidan för. När SVT släppt en nyhet så måste tidningarna följa efter, beroende på genomslagskraften hos TV. Så i princip har även tidningarna tvingats ta upp nyheten.

Världens mest berömda krigsfotografi – påstås vara fejkat (Robert Capa)

Sanningen är krigets första offer enligt krigskorrespondenten Phillip Knightley, vilket väl illustreras av Syrienkonflikten. Många inhemska debattörer och politiker har dock inte bestått provet. De har blåögt och aningsöst låtit sig berusas av den redan förskönade ”arabiska våren” och trott att alla regimkritiska krafter har parlamentarisk demokrati som högsta mål. I humanismens namn har en del (dock inte alla) t.o.m. propagerat för en militär intervention. Eftersom samma politiker i princip lagt ned det svenska försvaret menar de då att NATO (läs USA) skall verkställa denna intervention. Skulle Sverige för syns skull bidra med några Gripen-plan skulle vi nog få räkna med nedskjutna plan denna gång, till skillnad mot i Libyen. Något våra politiker heller inte räknat med. Att naivt reagera med ryggmärgen efter några rudimentära hafs-reportage i dagstidningarna anstår inte politiker som skall ansvara för nationen med dess befolkning på ett ansvarsfullt sätt.
Länk SR

Länk SR Obama

Länk SVT

Länk DN

Länk SvD