Studiebesök på Kungl Gotlands kustartilleri regemente KA 3

10 juli, 2013

Image

Mikael Jansson och David Lång besökte tillsammans med flera ledamöter i försvars och säkerhetspolitiska rådet under almedalsveckan det sedan år 2000 nedlagda kustartilleri regementet KA 3 på norra Gotland, Fårösund. Vi fick där en bra guidning av en fd officer vid KA 3 och numera pensionär som berättade om hur området har nyttjas även efter nedläggningen.Byggnaderna är i mycket gott skick, inklusive varvet där bl.a stridsbåt 90 byggdes. Endast mindre förändringar har gjorts vilket underlättar återtagandet av regementet.

Idag verkar sjövärnskåren på området och även det lokala nationaldagsfirandet hålls vid KA 3. Regementet är idag kulturarvsminnesmärkt.

Sverigedemokraterna budgeterar för återuppsättning av kustartilleriet rörliga delar. Vi vill ha ett RBS 15KA kompani på Gotland, uppsätta 3 KA brigader samt återta de fem regementsområdena som KA har haft.

16 Responses to “Studiebesök på Kungl Gotlands kustartilleri regemente KA 3”

  1. PangPang Says:

    Med ”KA Brigader”, vad avser du då?
    Minspärrar? Lv? Artilleri 12/80? RBS15KA förutom Gotland?
    Fatta vilket vansinne det var att lägga ned ERSTA- och KARIN-batterierna..

    • Riksregaliet Says:

      Rörliga minspärrar, Lv iform utav TriKA och lätt lv rb. Archer tillförs och flertal RBS 15 KA bat. Strb 90 med RBS 17 Hellfire

  2. PangPang Says:

    ”förutom” = ”utöver”.
    Slantfibbla..

  3. Nilsson Says:

    Att återta en massa kasernområden tjänar inget till, det är antalet krigsförband som måste utökas och personlaförsörjningen som måste fungera ihop med ett återuppväckt mobiliseringssystem.
    Sen behövs det givetvis tillföras nygamla förmågor, men det kan utbildas på befintliga eller enstaka nya kasernområden, inte 5 st nygamla?
    Att slänga ur sig sådana ogenomtänkta uttalanden skadar mer än det hjälper.

    • Riksregaliet Says:

      Givetvis är krigsorg central, dock kommer det behövs fredsförband. Vi bygger ju en org som kan växa.Vi vill utreda möjligheten att återta områden som kan ha vikt för återtagande av KA fredsförband. Detta skall utredas och kostnadsberäknas ihop med andra alternativ. Det är givetvis genomförbart men skall utredas som sagt.

      • Nilsson Says:

        Oavsett bör man hålla tand för tunga, det finns en uppsjö områden som måste återtas och en förbandsvolym som måste utökas. De existerande kasernområdena kan härbergera en väsentligt större krigs och utbildingsorganisation. Att tramsa om att vräka pengar på fastigheter tar bort fokus på vad SD egentligen vill, vilket blir olyckligt.

      • Riksregaliet Says:

        Visst finns det en uppsjö som de övriga 7 partierna är ansvariga för. Absolut , men då talar vi om armeförband (behövs ytterligare regemeneten även där) samt flottiljer som ska återtas/återinföras. Nej det är inte trams när man talar om kostnadseffektivisering och målbilder. KA förbanden kan mycket väl återtas, dock väntas utredningen på kostnaden. Ex är ju P 18 området som även där bör utredas för att återtas. Pga Miloverkstaden delvis.

  4. Nilsson Says:

    Visst jag kan instämma att vi behöver fler kasernområden på sikt, men det måste kommuniceras som en följd av en ökad volym av freds och krigsförband inte tvärtom.
    Kasernområden är inget egenintresse utan en följd av behovet för freds och krigsorganisationen.
    SD måste maxa sina valframgångar i valet 2014 och då har vi inte råd med ungdomligt oförstånd i hur vi kommunicerar.

    • Riksregaliet Says:

      Detta är inget ”ungdomligt oförstånd” lantvärnet är en del av SD försvars och säkerhetspolitiska råd vid riksorganisationen. Vi är tydliga med att behov att rusta försvaret är en av våra kärnfrågor. I detta finns det ett behov av att återta/bygga/bygga ut fredsförbanden. KA har helt andra behov än tex armen där nya kaserner kan byggas vid skjutfälten. KA 1-5 går att återta, med lagstöd.

    • Riksregaliet Says:

      Rådet tar fram, utvecklar SD försvars och säkerhetspolitik. Vi har valt att ha en stor detaljnivå utöver de övergripande målbilden. Rådet består av fd och nuvarande officerare med bred kunskap om det behov vi står inför

      • Nilsson Says:

        Fast då får ni nog ta och byta ut lite folk i rådet enär i ni inte kan kommunicera på det väldigt naiva sätt ni gör!
        Visst, jag stöder återtagandet men ni måste kommunicera i termer av krigsförband, inte kasernområden.

      • Riksregaliet Says:

        Man belyser olika delar. Rådets ledamöter har alla rekryteras för de envar innehar en unik kompetens. Rådet består främst av fd och nuvarande officerare. Vi anser att en del kasernområden skall återtas och det går att göra så. Dock bör kostnaden beräknas men det är en vision i enstaka fall. Det är inte naivt att se över alla alternativ. Genom vårt arbete i ex budgeten belyser vi vad vi vill se och ha. Vi väljer att gå ned på detaljnivå i vissa fall och belyser även freds och krigsförband.


  5. Måste ge Nilsson rätt här. Att börja prata om basområden och fredskaserner kommer först i steg 4 eller 5. Till att börja med bör man fokusera på att reda upp den röra som just nu råder inom den minimalistiska organisation som finns (ska finnas) i IO14. Pengar måste avsättas till både materiel och personal.

    ”Rader” måste skapas och bemannas i en Prodorganisation som har till uppgift att exempelvis utbilda rekryter under GMU, eller ev. framtida värnpliktiga. Idag ska ju insatsförbandens personal lösa en sjuhelvetes massa bemanningsuppdrag över tiden vilket leder till att utvecklingen av krigsförbandet bortom de mest grundläggande förmågorna går mycket långsamt eller inte alls. En separat ”training wing”, eller utbildningskompani, namnet spelar mindre roll, bör finnas på varje förband med uppgift att genomföra alla grundläggande utbildningspaket och repetitionsutbildningar. Jag tänker på sådant som kompetensprov AK5+pistol, grundläggande ksp-utbildning, minibussutbildning, lastbilsutbilding, grunder sambandstjänst, grupps och plutons strid, TOS, exercis osv. Personal ur denna prodorganisation löser även ut övningsplanering/ledning, bemanning av IntUtb vid utbildning av förband som skall iväg utomlands.

    På materielsidan finns det ökända materielberget där vitala system snart faller för åldersstrecket och måste ersättas. Tp84 är ett exempel, Rb97 ett annat. För att inte tala om Gripensystemet där vi förmodligen behöver anskaffa fler flygplan för att komma över skamgränsen för vad som är taktiskt acceptabelt. Här finns iofs infrastruktursatsningar som behöver göras på att återta förmågan till vägbasering.

    När vi sedan har fått ordning på det vi är ålagda att idag sätta upp kan man gå vidare med att utöka förbanden på t.ex. P4 eller P7. Vad jag förstår finns idag inga stridsvagnar på P7 men det finns såklart ypperliga förutsättningar att utbilda för det då man gjorde det långt in på 2000-talet. Genomför REMO på ytterligare Strv122 och tillför dessa till krigsorganisationen med grundtillhörighet P7. Sätt upp ytterligare basförband med uppgift att serva de återtagna vägbaserna.

    Infrastrukturbehovet för en sådan utökning av förmågan bör vara minimalt då det som sagt har funnits förut i större omfattning på kvarvarande regementen och flottiljer.

    • Riksregaliet Says:

      Vi tror att man kan göra både och, i vårt budgetförslag har vi redovisat både en ny organisation för att ersätta insatsförsvaret mot ett existensförsvar samt att tillföra mer pengar. Vi går i vår budget mot målet 2 % av BNP. Vi tillskjuter en hel del ny materiel med flera hundra fordon, vapensystem , flygplan etc. Ex på detta är aster-30 luftvärnsbatterier, tung kustrobot och 100 Gripen NG. Då vi vill återuppsätta kustartilleriet behövs givetvis en fredsorganisation. Även inom armen kommer vi behöva sätta upp nya regementen och flottiljer i olika delar av riket. Vi tror på att belysa helheten och det inkluderar givetvis även fredsförbanden.


  6. Det är bra med visioner men jag tror ni gör fel som presenterar visionen i en budget på det sättet. Personligen skulle jag hellre sett ett försvarspolitiskt dokument som beskriver SD:s syn på försvaret, långsiktiga mål, principer för bemanning osv. I budgeten beskrivs sedan enbart kortfattat vilka medel man avser tillföra försvarsbudgeten. Det är ju inte bara en fråga om pengar utan också om en långsiktigt hållbar personalförsörjning, utbildning av nya chefer och andra befattningshavare. Ta bara antalet brigader. Hur lång tid tar det att få fram en chef för någon av dessa nya brigader, en stab med kunniga och erfarna befattningshavare? Betydligt längre tid än 4 år, vilket väl är tidsramen för en budgetperiod?

    Sedan vänder jag mig också emot sättet att vara inne och peta i exakt vilka vapensystem som skall anskaffas. Det bör vara så att politiker ställer en uppgift och tilldelar medel. Sedan är det upp till exempelvis armén och luftvärnet att föreslå organisation, bemanning och vilken utrustning, inklusive luftvärnssystem, som krävs för att lösa dessa uppgifter. Det är inte alls säkert att man kommer fram till just Aster 30.

    Var kommer siffran på 100 Gripen ifrån? Är det en siffra som är dialogiserad med flygvapnets ledning eller är den bara tagen ur luften? Det måste finnas en spårbarhet i siffrorna. Varför just 100 och inte 97 eller 105? Sådan spårbarhet kan fås genom att titta på hur man uppträder. Exempelvis, hur många flygplan är det på en division? Hur många divisioner krävs för att lösa en viss uppgift? Hur stor tillgänglighet har man över tiden och hur många ”extra” plan behövs för att hela tiden ha ett visst antal i luften eller startberedda? Hur många flygplan klarar ett framtida vägbassystem av att husera? Osv.. Samma princip måste gälla avseende t.ex. antalet brigader. Vad ska armén klara av? Ska man klara av att fördröja ett anfall över landgräns på en viss bredd, en viss tid med viss reservkapacitet för motanfall? Ska man samtidigt klara av att försvara huvudstaden OCH genomföra motanfall mot en landstigning i Skånd? Hur många riktningar skall då artilleriet klara av att understödja i? Detta ger hur många haubitsbataljoner som krävs.

    Vad ska kustroboten klara av att slå ut? Vad finns på motståndarsidan? Vad har de för motmedel? Hur ska de grupperas? Hur många krävs för att alltid ha X antal eldberedda när övriga omgrupperar efter att ha skjutit? Osv..

    Tyvärr blir det lite som att ni är ett gäng glada amatörer (även officerare är amatörer inom de flesta områden utan det man själv precis råkar arbeta med) som sitter och plockar ihop ett lag, ungefär som när man valde lag till fotbollen i gympan i skolan eller som när man spelar nåt strategispel hemma på datorn. Ovanstående analyser av behovet kan inte göras på politisk nivå utan är sådant som FM själva kommer fram till enligt principen om att politisk nivå ställer övergripande uppgifter och tilldelar resurser. En kontinuerlig dialog förs såklart mellan Fö och FM.

    • Riksregaliet Says:

      Här https://lantvarnet.wordpress.com/2012/10/29/1234/ kan man läsa mer i detalj om SD försvarsorganisation. Rådet har inte bara oss själva utan vida kontakter med officerare, ingenjörer , upphandlare etc för att få en helhetsbild. Vi för ständig dialog. Våra satsningar är väl grundade i FM och dess kring organisation. Såväl flyg, till robotar. Vi har och kommer fortsätta föreslå och skriva på denna detaljnivå för att redovisa i detalj de ekonomiska beräkningarna. Men även för att påvisa hur en organisation kan se ut. Detta är givetvis rätt unikt i Riksdagen och det tillför.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: