Dags att vakna upp!

30 april, 2013

En tid efter Sovjetunionens kollaps kom jag i samspråk med en rysk officer. Vi litade på er, sade han. Vi räknade med att ni skulle hålla på er neutralitet så länge det gick. Men vi insåg även att tvingades Sverige välja sida i ett krig, var det inte oss som man skulle ansluta sig till. Vi såg ett starkt svenskt försvar som en tillgång. Det var en buffert mellan oss och NATO.

Detta samtal återkommer i mitt minne, när jag läser om den ryska flygövningen utanför Gotska Sandön. Var det i själva verket en positiv signal till Sverige?

–  Se här! Är det inte dags att vakna, så att Sverige kan ta ansvar för skyddet av landets territorium?

Den 31 januari 2013 frågade jag i Sveriges riksdag försvarsministern om hon tyckte det var tillfyllest att insatsorganisationen 2014 (IO 14), som beslutades 2009, senarelagts till 2019. Försvarsministern fann det i sin ordning att det krävs tio år för att genomföra detta riksdagsbeslut.

Nu har jag nåtts av uppgiften att IO 14 inte kommer att kunna realiseras förrän 2023. Samma källa kommenterade försvaret av Gotland. Som säkerhetspolitisk signal skulle ett dussin moderna stridsvagnar förrådsställas på Gotland. Däremot skulle ingen personal stationeras där.

Min sagesman uppger emellertid att det finns inga pengar för att transportera stridsvagnarna till Gotland. Än mindre finns det pengar för att bygga erforderliga garage på ön. De för Gotlands försvar avsedda stridsvagnarna står därför sedan några år och rostar på en grusplan i Skövde.

Det finns en högkvalitativ, utlandsägd, vapenindustri i Sverige. Men till vad nytta utöver de utländska ägarnas vinster? Arbetstillfällen i Sverige? Javisst, men hur många miljoner får det kosta för att en svensk arbetare skall kunna tjäna 400 000 kronor? Varför tillverka världens mest sofistikerade korvetter, när man inte har råd att förse dem med luftvärn?

Luftvärn är en uppenbar bristvara. Det finns en bataljon i Halmstad, som enligt IO 14 skall dubbleras 2019 eller möjligen först 2023. Då jag 1999 var chef för territorialförsvarssektionen vid Stockholms försvarsområde bestod Stockholms luftvärn av tre bataljoner. 18.bataljonen var utrustad med 40 mm automatkanoner m/48 med radarriktning, 27.bataljonen hade luftvärnsrobotar typ Improved Hawk 97 och 38.bataljonen hade Bofors robot 70/90. Härtill kom att fältarméns brigader vardera hade två luftvärnskompanier robot 70.

Var skall dagens luftvärnsbataljon vid krigshot grupperas? Stockholm, Göteborg, Malmö, Boden, Karlskrona, Forsmark, Ringhals, Oskarshamn, Barsebäck o s v. Endast ett alternativ får väljas.

I slutet av 1990-talet blev jag ombedd av Socialdemokratiska kvinnoförbundet att tala försvar på en kurs i Bommersvik. Damerna var vakna, intresserade och frågvisa. Jag lade ut en Sverigekarta 1:250 000 på bordet. Så tog jag ett paket Camel – jag rökte på den tiden – och bad damerna att lägga paketet på den plats på kartan, som de ville försvara. Paketet motsvarade den yta dåtidens svenska armé kunde försvara.

De lade paketet så att det täckte Stockholm och Arlanda. Ett klokt val. Tyvärr inte tänkbart idag p g a brist på trupp. Svenska armén kan möjligtvis försvara Arlanda till det första kamerateamet från CNN är på plats och regeringen hunnit fly ur landet.

Röster höjs för att Sverige skall gå med i NATO. Tanken är tydligen att NATO skall bekosta Sveriges försvar, men verkligheten är en annan. Sveriges försvar får i nuläget 1,1 % av BNP, men NATO kräver att medlemsländerna avsätter 2% av BNP till försvaret.

Det är hög tid att ta försvarsfrågan på allvar.

Stellan Bojerud

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: