Bedömningar av besparingar i Försvarsmaktens materielförsörjning och av arbetet med den nordiska stridsgruppen 2011

17 april, 2013

Herr Talman!

Jag yrkar bifall till utskottet på punkt 1 och bifall till reservation 2 på punkt 2.

Försvarets materielförsörjning är en fråga om svåra prioriteringar och rör sig ofta på det högteknologiska området. Olika parametrar sätter förutsättningarna. En del av försvarsanslaget ska finansiera investeringar, vidmakthållande och drift.

Ju större materielanslag desto bättre förutsättning att beväpna och utrusta försvaret. Samma gäller det statliga forsknings och utvecklingsanslaget. Statens anslag till teknisk grundforskning påverkar i hög grad försvarsindustrin. Ju högre forskningsanslag desto bättre förutsättning för försvarsindustrin. Vissa svenska försvarsföretag är ibland äldre än staten USA. Vi är det land i världen som exporterar mest försvarsmateriel per capita.

Detta vilar idag på tidigare bedrifter. Vi skulle knappast idag kunna bygga upp en försvarsindustri från scratch. Förutom de ekonomiska villkor som skapades har framgångssagan för svensktillverkat försvarsmateriel berott av en optimism och tilltro till svensk ingenjörskonst.

Saab Gripen kan gå till historien som stor exportframgång, men bara om vi är positiva till vad svenska ingenjörer kan åstadkomma och är beredda att satsa på forskning. Den sista parametern för försvarsindustrins vara eller inte vara är förmågan att förmågan att dra nytta av tekniska samarbeten.

I kalla kriget var hotbilderna tydliga och överhängande ända fram till den dag Sovjet föll sönder ekonomiskt. För en neutral stat som Sverige med en geografi mitt emellan NATO- och Warszawa pakten satsade då Sverige på en hög grad av självförsörjning av försvarsmateriel. Vi lyckades med detta remarkabelt bra.

Idag är situationen annorlunda. Försvarsföretagen måste samarbete internationellt för att få tillräcklig volym för att kunna skapa nya materielsystem. I den processen har Sverige förlorat mycket, idag är det mesta av försvarsindustrin i Sverige utlandsägd. I det ligger en stor risk, vi vet aldrig när teknik läcker ut eller för den delen när produktionsenheter lämnar Sverige.

Här borde staten kunnat bromsa utvecklingen, inhemsk ägo av försvarsindustri är viktig säkerhetspolitisk fråga. Riksdagspartierna förhåller sig olika till den uppkomna situationen. Alliansregeringen har tydligt visat sin analys genom att förorda ”köp från hyllan”.

Om Sverige köper från hyllan kan vi minska eller eliminera kostnader för grundforskning och systemanpassning. Regeringen tror sig få mer pang för pengarna. Helikopter 16 Blackhawk är ett sådant projekt. Ett rakt köp av utlandsproducerat materiel. Alla är nöjda med köpet av Blackhawk. Men så enkelt är det inte.

Riksrevisionen har invänt mot regeringens linje att ”köp från hyllan” inte alltid är billigast. Från fall till fall kan egenproducerat materiel eller materiel framtaget i samarbete vara billigast.

Vi har en minoritetsregering och de har inte kunnat få majoritet för alla sina förslag på försvarsmaterielområdet. Exempelvis motsatte sig riksdagen den kraftiga nedskärningen av FMLOG som föreslogs i en proposition.

Om Blackhawk är ett exempel på ett lyckat ”köp från hyllan”, Sverige hade inte inga bättre alternativ. Så är Gripen ett exempel på hur ekonomiskt lönsamt det kan vara med egenproducerat. Gripen bedöms av ekonomer vara en vinstaffär för den svenska ekonomin sammantaget.

Jämför det ekonomiskt med om vi skulle köpt ett utländskt stridflygplan. Försvarets materielförsörjning måste hela tiden öppet analysera olika alternativ. Vi kan välja att köpa egenproducerat endast när svensk teknik är i världsklass. Svensk teknik är världsledande på ett antal försvarsmaterielkategorier.

Det måste svenska staten slå vakt om genom att hävda undantag vid upphandling när det rör sig om svensk spetsteknik. Ett bra exempel på detta är Storbritannien och Frankrike som skyddar sin försvarsindustri.

För att försvarsindustriföretag ska överleva krävs det att de är stora så att de orkar med forskning och utveckling av nya system som inte kommer att ge inkomster förrän långt senare.

Svensk försvarsindustri är tvungen att hitta partners för kostnadsdelning. Det gäller då att de svenska företagen drar god nytta av samarbetena. Svenska Saab och andra svenska företag har visat att man är skicklig på det området. Tack vare detta finns det många högteknologiska materielprojekt där svenska företag har del.

Vid stora exportaffärer bör svenska staten gå kontraktspart i syfte att gynna och skydda svenska intressen.

Man förstår genast att regeringen är missnöjd med att inte ha majoritet för sin politik på försvarsmaterielområdet. Regeringen anser ju att minskade anslag för FMV, FMLOG och FOI automatiskt sparar pengar för staten vid given militär förmåga.

Riksdagen håller inte med .Därför är det fel av regeringen att klåfingrigt skicka in en politisk genomförandegrupp i försvarsmakten. Försvarspolitiker gör klokt att hålla sig till talarstolen. Politiken påverkar direktiv, chefstillsättningar, budget och lagar. Där bör det stanna.

Mig förvånar det inte att genomförandegruppen åsamkade störningar.Vari består t.ex. den meningsfulla besparingen i att avbryta Amosprojektet? Staten redan har lagt ned 700 miljoner kronor i projektet.

Enligt riksrevisionen uppnåddes inte i närheten den tänkta besparingen .De svenska soldaternas säkerhet i Afghanistan påverkades av förseningen av säkrare fordon som genomförandegruppen åsamkade.

Genomförandegruppen arbetade på informell basis utan en redig dokumentation. Det är inte lätt för försvarsmakten att hålla sitt tempo när de inte äger sin egen verksamhet. Vad som behöver göras på materielsidan är att finansiera redan planerade beställningar.

Debatten om en veckas försvaret var bra så till vida att svenska folket fick veta sanningen om försvarets status. Dock inte försvaret idag utan försvaret på 2020-talet om vi under tiden till dess skjuter till 40 miljarder kronor för att täcka underskottet i investeringsbudgeten.

Då först har vi en veckas försvar.

Alla vet att Sverigedemokraterna har en helt annan syn på vilken status det svenska försvaret ska ha.

Tack herr talman!

//Mikael Jansson

2 Responses to “Bedömningar av besparingar i Försvarsmaktens materielförsörjning och av arbetet med den nordiska stridsgruppen 2011”

  1. jan-olov Says:

    Mikael

    Måste ge dig en eloge för ett mycket bra inlägg I Sveriges Riksdag.
    Fortsätt så.

  2. Kulor och krut Says:

    Mycket mycket bra! Tur att det finns i alla fall en politiker som tar Sveriges säkerhet på allvar. Fortsätt med detta och jag kryssar dig 2014.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: