Gästinlägg-Vem ska ge sitt liv för Sverige?

26 mars, 2013

Image

Nedan följer ett gästinlägg av Helena Edlund. Hon är präst i svenska kyrkan och har tjänstgjort som fältpastor  i Kosovo och som samverkansofficer i Afganistan med  vit  gradbeteckning. Inlägget behandlar hennes synvinkel på de Afghanska tolkarnas situation.

 

”Natten när ni har lämnat byn, då dör vi”. Han spände blicken i mig medan tolken översatte. Det var ett krasst och osentimentalt konstaterande och jag visste att han tyvärr hade alldeles rätt. Deras gård låg precis vid foten av den så kallade Kullen i byn Ali-Zayi.

 

Kullen var resultatet av ett kanske inte fullt genomtänkt beslut att upprätta en så kallad FOB, Forward Operational Base, i det oroliga område som gick under benämningen West of MeS och bestod av pashtundominerade byar väst om Mazar-e Sharif. Genom att ha soldater på plats dygnet runt, hoppades man kunna lugna ner området. Till viss del lyckades man. Så småningom uppstod dock ett problem – insatsen på Kullen var oerhört personalkrävande och efter något år började man fundera på att avveckla hela projektet. Visst frigjorde man i så fall soldater som behövdes på andra platser (och stridande soldater är i sanning en bristvara i afghanistanmissionerna). Men andra problem skapades, problem som inte var ”våra” och därför inte var högprioriterade.

 

Ett av dessa lågprioriterade problem var just mannen som jag samtalade med och hans familj. De hade under den tid ISAF befunnit sig i byn valt att samarbeta med oss. De hade öppnat sitt hem för samtal och möten, och genom sitt agerande tagit ställning för ISAF och regeringen mot insurgenterna (de som vanligtvis kallas talibaner men som till största delen inte är religiöst motiverade utan består av helt vanliga kriminella).

Familjen hade genom vår närvaro mer eller mindre tvingats att satsa på en av två parter i konflikten. När vi meddelade att vi skulle dra oss tillbaka gick det upp för dem att de spelat på fel häst. De var mycket väl medvetna om att ett ställningstagande mot insurgenterna innebar en vilande dödsdom. Så länge som soldaterna fanns på plats hundra meter bort med posteringar som dygnet runt övervakade deras bostad, var läget under kontroll. Men sedan?

När det sista ISAF-fordonet försvinner bakom kröken, finns ingen som kan skydda dem längre. Den första natten utan soldater på Kullen kommer, med stor sannolikhet, att bli den sista natten i livet för familjen. Vem bär ansvaret? Vart tar Sveriges ansvar slut? Får de skylla sig själva?

Den senaste tiden har frågan om vad som nu ska hända med de tolkar som arbetat för svenska ISAF i Afghanistan stötts och blötts i media. Senast igår satt jag bänkad framför Agenda i SVT och fascinerades över den totala brist på förståelse för vad uppdraget i Afghanistan verkligen innebär för soldaterna – och den lokalanställda personalen.

Programledaren som intervjuade den pakistanske författaren och afghanistankännaren Ahmed Rashid (vars böcker för övrigt varmt rekommenderas) ställde skrämt frågan om tolkarna riskerade att bli dödade. Frågan är naiv, aningslös och symptomatiskt svensk.

Svensken tycks nämligen fortfarande övertygad om att de killar och tjejer som åker ner till Afghanistan främst sysslar med att, iförda en häftig ökenuniform, klappa barn på huvudet och gipsa kattungar.

Vi förutsätter att alla afghaner ser skillnad på, och gör skillnad på, elaka amerikanska soldater och snälla svenska dito. Jag kan avslöja att så är det inte. Det finns afghaner som stödjer sin regering och ISAF – och de som inte gör det. Den senare kategorin struntar högaktningsfullt i vilken uniform ”den västerländska satan” bär. Straffet för att lägga sig i deras affärer är döden, så enkelt är det, och vägbomber gör ingen skillnad på nationaliteter.

Sverige ska avsluta sin militära närvaro i Afghanistan under 2014. Då anses den afghanska regeringen själv kunna ansvara för säkerheten i provinserna. Hur det verkligen står till med det, återstår väl att se. Faktum är att såväl afghansk polis som militär är dåligt utbildade för sitt uppdrag, trupperna består till 90% av analfabeter som har mycket lågt anseende hos lokalbefolkningen, gör sig skyldiga till åtskilliga övergrepp, samarbetar med insurgenter och dessutom rekryterar utan åtskillnad. Det sista behövs, eftersom ungefär en femtedel av armén deserterar på årlig basis.

De utländska trupperna är de som nu kan avtåga med någon form av konstgjord heder i behåll, trots att segern över talibanerna på intet sätt är vunnen. För Sveriges del köper man sig ett avlatsbrev genom att öronmärka 8,5 miljarder kronor i bistånd under en tioårsperiod. En piss i Mississippi, med tanke på de bottenlösa behoven och det hopplösa utgångsläget.

 

Kvar blir afghanerna. Vad väntar dem? En nyvunnen demokrati och mänskliga rättigheter? Skolgång för alla flickor? Jämställdhet? En fungerande sjukvård och infrastruktur? Utveckling? Nej. När vi lämnar, är det mesta som det alltid har varit. Den största skillnaden är väl, enligt mitt sätt att se det, att några makthavare lyckats roffa åt sig svindlande summor av biståndspengar. Flickor kommer fortfarande att säljas, skolgången (om den alls existerar) kommer fortfarande i huvudsak vara förbehållet pojkar och drog- och vapenhandeln kommer att vädra morgonluft.

Och talibanerna, då? Tja, som en av dem uttryckte det: ”Ni har klockorna, vi har tiden.” De har suttit och väntat. Nu kan de snart damma av sina gamla Kalasjnikovs och RPG:er igen och genom terror se till så att tiden vrids tillbaka till önskat stadium. Eller det är ju faktiskt fel. De flesta gamla Kalasjnikovs är utbytta nu, mot nya, fina, västerländska vapen som man fått (!) när man har rekryterats till polisen eller bara lovat att inte skjuta på ISAF längre.

Förlorarna är afghanerna i allmänhet, och de afghaner som arbetat åt ISAF i synnerhet. Allra värst är läget för tolkarna. De är välkända bland lokalbefolkningen. Under flera år har tolkarna arbetat för det som många betraktar som en hatad ockupationsmakt, tjänat hutlösa summor pengar och därför blivit illa sedda hos avundsjuka grannar. Nu tar sötebrödsdagarna slut – och hämnden riskerar dessutom att komma som ett brev på posten.

En som tycks ha förstått det är Sveriges överbefälhavare Sverker Göransson. ÖB gick för en tid sedan ut och bad Sverige att bevilja asyl åt tolkarna. Försvarsminister Karin Enström är dock kallsinnig. Hon hänvisar istället till svensk asyllagstiftning. Men med tanke på att Sverige under förra året beviljade 111 000 uppehållstillstånd så torde hundra tolkar som riskerat sina liv för Sverige inte göra vare sig till eller från – mer än moraliskt. Har vi inte ”råd” att skydda dem, vilka ska vi då skydda?

Trots allt är det ju som kaptenen Sunna sa i Agenda igår, att Sverige vill framstå som en moralisk stormakt i humanitära frågor. Samtidigt får jag lite tsunami-flash backs av den nuvarande hanteringen av tolkarna. I Sverige är vi så oerhört duktiga, så länge inte denna påstådda förmåga prövas i praktiken. Då blir det lite si och så. USA, Norge och Frankrike (länder vars asyllagar i Sverige ofta utmålas som bristfälliga och inhumana) har redan beviljat sina tolkar undantag och asyl.

Men det vill vi ju inte höra talas om. Sverige är den bästa av världar och svenskarna är de snällaste av de snälla och ingen i hela världen vill oss därför något ont. Eftersom tolkarna arbetat för snälla Sverige som vill alla väl, kommer ingen att skada just våra tolkar. Eller?

För ett antal år sedan kom någon i den svenska försvarsmakten på en lika genial idé som att befästa Kullen i Ali-Zayi. Sverige skulle skicka iväg ett så kallat MOT-team (Military Observation Team) som bara skulle bestå av kvinnor. Hur politiskt korrekt som helst och en fullpoängare i gender-frågan. Någon gjorde säkert karriär på detta och teamet, som kallades MOT Juliet, ärades till och med med en egen tv-dokumentär. Men vilket blev resultatet i området?

Ett mätbart och högst märkbart resultat av MOT Juliets verksamhet var att huvudet på den tolk som teamet använt hittades på infarten till den svenska campen några dagar efter det att tjejerna i MOT Juliet lämnat spänningen och äventyret i Afghanistan och rest hem till tryggheten och kändisstatusen i Sverige. Denna bekymmersamma incident har det dock varit märkligt tyst om.

Är det på allvar någon som förväntar sig att ödet som väntar våra andra tolkar är märkbart annorlunda? Tro mig – är det något vi inte behöver, så är det fler lemlästade kroppar.

I mitt huvud spinner ett citat ur filmen Full Metal Jacket. Frågan som Animal Mother ställer i en utbombad husruin i Vietnam, skulle kunna ställas till svenska politiker idag: You talk the talk, but do you walk the walk? Eller för att uttrycka sig lite mer svenskt: Snacka går ju. Men se nu till att agera så att inte en enda av dem som hjälpt våra svenska soldater att komma hem med liven i behåll, behöver offra sina egna liv för ett Sverige som inte vill veta av dem längre.

Att agera på något annat sätt vore inget annat än skamligt.

//Helena Edlund

11 Responses to “Gästinlägg-Vem ska ge sitt liv för Sverige?”

  1. Anonym Says:

    Jag arbetade på HKV när ryktet att MOT J:s tolk skulle ha mördats dök upp.

    Flera varianter på ryktet fanns och var och hur hon hittats, på efterföljande förband och även hos någon enstaka reporter.

    Hennes död utreddes grundligt av förbandet på plats. En avhemligad rapport finns i ämnet. (Som jag minns det daterad någon gång hösten 2006, handlagd av MUST SÄKK.)

    Hon mördades inte. Det som skrivs ovan är ett felaktigt rykte.

    Kontakta HKV och begär ut rapporten om du som läsare tvivlar.

    Men att just hon inte mördades innebär inte att det skulle saknas en risk mot våra lokaltolkar i Afgh.

    Det finns det. Sverige har ett moraliskt ansvar att ta hand om dem som jobbat för oss.

    Sverige som land ska ha en öppen, liberal och human invandrings- och flyktingpolitik.

    Den ståndpunkten går att hävda även utan hänvisning till det felaktiga rykte som finns i texten.

    /
    Tjänsteman

  2. Anonym Says:

    Ja hur var det nu med att kasta sten i glashus?

    Den kristna kyrkan är ju inte precis några duvungar när det gäller att förfölja, tortera eller halshugga folk…

  3. Bengt Sandström Says:

    Jag blir både besviken och upprörd hur en präst – i och för sig SD – kan fabulera ihop en story som helt saknar sanningshalt! Hon smutskastar tre utomordentligt kompetenta kvinnliga officerare som genom sitt verksamhetsområde bidrog till ökad säkerhet för förbandet – förutom dokumenterat bidrag till enskilda kvinnors bättre vardag. Det som är sant i denna mycket tragiska historia är att den kvinnliga tolken tog sitt liv någon månad efter det att MOT J åkt hem. Att låta hitta på en egen story kring detta självmord är vidrigt och jag förstår inte att en som bekänner sig till kyrkan lånar ut sig till att sprida lögner – sorgligt för den kvinnliga tolkens minne, team J, och prästen själv och därmed kyrkan….Sedan är jag den första att önska att de tolkar som nyttjats över tid i Afghanistan – om de önskar – ska erhålla rätten till svenskt medborgarskap eller stöd i övrigt för att starta ett nytt liv i Afghanistan eller på annan plats i närområdet!

    Bengt Sandström C PRT 11 2006 som ansvarade för MOT J och därefter bitr C Norra kommandot 20010


    • Bengt Sandström:

      Om du vill skriva ett svar på gästinlägget så har jag för min del inte några problem med att publicera svaret som ett inlägg här på bloggen.

      • Bengt Sandstrlm Says:

        Du är välkommen att lägga ut mitt svar som inlägg på bloggen🙂
        Bengt


      • Du vill inte utveckla svaret lite mer? Vi har utrymme så det räcker, och vill du resonera kring ämnet så är vi bara glada åt att diskussion uppstår.

  4. Anonym tills vidare!!! Says:

    Jag skriver väldigt sällan kommentarer som ni snart kommer att märka, eller redan märker.

    Hur som helst, Jag måste bara börja med att säga att jag blir riktigt glad att det finns dem som Helena Edlund, de e viktigt som fan att ifrågasätta vad som händer och varför, främst av allt; göra det i syfte till hopp om de bättre! Bara så kan det bli bra, bättre, bäst för allt och alla tycker jag!

    Tycker oxå det är trist när en så modig och sällsynt röst väl tar sig fram; blir den bemött så formellt! vill helst inte vara partisk, fast jag väl medvetet förstår att det kan värka så, men kan med gott samvete säga att det är inte Helenas i sig, eller hennes punkter och prickar i synk till faktum som jag tycker är viktig, utan helheten i sig och budskapet. Med all respekt till den kvinnliga tolken; tolken dog oavsett hur! de viktiga är väl varför hon dog inte hur:et! eller?
    Inget illa menat Bengt, tycker inte heller man ska smutskasta och ljuga om det nu är så. En Ärlig fråga dock; Jag förstår vad du menar, men ändå inte; på vilket sätt kan Helena få ut nått bra av detta (förutom det självklara med tolkarna) genom att hitta på någons död tror du?

    och vad menas med ”i och för sig SD” är Helena SverigeDemokrat och jag fattar ingen ting? pinsamt om så!!!

    Hur som helst uppskattar jag din röst för tolkarnas skull Helena, jag hoppas verkligen dem får hjälp!

    Jag tycker också Sverige ska ta sitt ansvar i Afghanistan mycket seriösare; moraliskt så som konsekvensiellt. Tycker dessutom att det borde finnas en skyldighet med tanke på detta: http://www.ofog.org/vapenforetagen

    Speciellt angående: Excalibur Granaten! även p3 radio dokumentär har ett inslag angående Excalibur granaten; som utvecklats främst för Irak kriget och sannerligen även använts på andra ställen i mellanöstern som t.ex. Afghanistan!!! hoppas det är upplysande och inte provocerande, för det är i så fall inte min mening gott folk!

  5. Marcus Says:

    Att en präst står upp för sina åsikter och tydligt tar parti för de utsatta tolkarnas situation är väl oerhört lovvärt? Tråkigt att de svenska statliga tjänstemännen inte lika tydligt kan stå upp för sina åsikter, utan på grått byråkratimane’r hänvisar till i sammanhanget obetydliga sakfel.
    Och att företrädare för Försvarsmakten i en demokrati anser det försvårande att vara medlem i ett etablerat riksdagsparti är inget annat än en skandal.
    Den svenska åsiktsfriheten står svenska officerare tydligen över? Skrämmande att någon med rätt att bära tunga vapen tar sig ton och ger sig själv rätten att döma andras åsikter. Rent av skamligt. Nog sagt i denna pekoral.

    • Rune Says:

      Enligt hennes egen utsago är hon inte alls medlem i något parti.
      Däremot har hon av Expo avkrävts ett uttalande med avståndstagande av SD. Vilket hon har vägrat eftersom hon inte vill ta partipolitisk ställning.


  6. […] sent som i förra veckan valde Edlund dessutom att gästblogga hos Lantvärnet – en blogg om försvaret av Sverige. Den drivs av ett antal välkända Sverigedemokrater som Stellan […]

    • Robert Axelsson Says:

      Den kyrka som ”Dagens Seglora” står för är jag stolt över att förkasta (liksom många fler med mig….läste visst något om kyrkans alltmer svikande medlemsantal!?). Så mycket hat och obegripliga smörja inpackat i något slags politiskt korrekt format som ni står för är enbart nonsens som skall bekämpas när helst det ges tillfälle. Det sägs att när vindarna vänder så visas vem man är och jag tror definitivt inte att ni i er hatiska bubbla verkligen lever som ni ”lär”…..


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: