Mikael Jansson-Försvarsanslagen måste höjas

13 januari, 2013

Image

Försvarsminister Karin Enström säger sanningen om det svenska försvarets förmåga, och försvarsdebattörernas ilska vänds genast mot ministern som gjort sig till budbärare av sanningen. Frågan man får ställa sig är om det varit bättre om försvarsministern upprepat det vanliga regeringssvaret att det svenska försvaret är ”gripbart, tillgängligt och enligt planering”, åtminstone 2019 eller senare. En försvarsdebatt måste grunda sig på fakta och kanske kan vi efter att sanningen om svagheterna i det svenska försvaret offentliggjorts få en mer ärlig debatt.

Försvarsmaktens förmåga ska möta väl definierade uppgifter. Innan förbandsnedläggelsen var målet:

”Krigsmakten skall möta, hejda och om möjligt slå en angripare som söker tränga in på svenskt territorium. Därvid skall samtidigt en kust- och en gränsinvasion samtidigt kunna avvärjas av större omfattning och i samband med insatta luftlandsättningsföretag”,

medan det nu är:

”att försvara Sverige och främja vår säkerhet genom insatser på vårt eget territorium, i närområdet och utanför närområdet samt…

att upptäcka och avvisa kränkningar av det svenska territoriet och i enlighet med internationell rätt värna suveräna rättigheter och nationella intressen i områden utanför detta”

Målet innan förbandsnedläggelsen var målet tydligt, och all planering var avsedd skapa ett försvar som kunde klara målet. Nu är målet vagt. Vad är att försvara och främja Sverige i hela världen. Hur mäter man måluppfyllelsen för detta? Att avvisa kränkningar är förvisso tydligt, men vad ska försvaret klara om vi angrips militärt eller vad ska försvaret klara att bistå det civila samhället med vid en allvarlig kris. Några mål för detta är inte uppsatt. Vad blir då dimensionerande för behovet av ett försvar?

Målet med IO14 är helt tydligt de internationella insatserna och att vi ska ha förband i ett styrkeregister för detta. EU håller sakta men säkert på att militariseras. NATO har varit tungt engagerat i flera internationella insatser under lång tid. Frågan om nytta med alliansfrihet eller inte är mycket politisk till sin karaktär. Men partierna är inte alltid tydliga med vad man vill. Objektivt sett verkar det som att regeringen förbereder sig på en militär allians genom att modifiera om våra stridskrafter till en expeditionskår, men det sker under täckmantel och med undanflykter.

Vi sverigedemokrater försöker vara tydliga. Vi anser att Sverige inte ska ingå i EU: s militarisering och att Sverige inte ska vara medlemsland i NATO. Däremot anser vi att det nordiska försvarssamarbetet ska utvecklas så mycket som möjligt och att Sverige ska vara partner med NATO. För samarbete och partnerskap krävs att vi har en avsevärd militär förmåga att bidra till säkerhet och vid behov till gemensamma militära operationer. Detta anser vi vara långt ifrån en isolationistisk inriktning, utan snarare en avvägd position.

Svenska försvarets huvuduppgift ska vara att försvara vårt territorium. På sikt hoppas vi det kan bli en samnordisk uppgift att försvara nordiskt territorium. Insatsförsvaret måste i så fall ge vika och försvaret ges en territoriell huvuduppgift.

Försvarets volym bestäms av anslagen, men ska också vara balanserad mot hotbilden. Här bör man skilja på den aktuella hotbilden som beror av sannolikheten att befintliga militära förmågor används mot Sverige och den potentiella hotbilden som bara tar hänsyn till de faktiska militära förmågorna. Det aktuella hotet av en rysk attack mot Sverige är exempelvis väldigt låg nu bedömer de flesta, men vad riskerna är med ett upprustande Ryssland på lång sikt vet ingen.

Vem vet om kommunistpartiet i Kina sitter kvar om 10 år? Vem vet om det uppstår nya oväntade allianser som exempelvis Kina-Ryssland? Vem vet om Europa är stabilt i en framtid. Framtiden är oviss, enfaldig är den som tror annorlunda.

Sverigedemokraterna har gjort den bedömningen att det svenska försvarets förmåga till territoriellt skydd måste ha en tillräcklig nivå, en grundnivå, så att vi kan, om den aktuella hotbilden ökar, tillräckligt snabbt ytterligare öka vår militära förmåga.

Vad är grundnivån för armén? Våra riksdagsförslag utgår ifrån att fyra militärdistrikt är för lite. Sex mekaniserade brigader i varsitt militärdistrikt, ett nytt militärkommando Gotland och tre kustartilleribrigader är den modell som vi försöker räkna utifrån.

Att effektivisera sig ur det ekonomiska underskott försvaret har är inte möjligt, anslagen måste öka. Först måste underskottet i försvarets tioåriga investeringsplan om 30.5 miljarder kronor täckas bara för att IO14 ska bli verklighet med dess mål om beväpning. Men IO14 är ingen tillräcklig organisation. SD lägger 20 miljarder mer på försvaret än regeringen i fyraårsbudgeten.

Regeringens anslag till försvaret kommer sjunka till 1, 0% av BNP enligt fyraårsbudgeten. Det håller inte. De som angriper försvarsministern för att vi har för lite försvar borde istället i klarspråk säga hur mycket man vill höja försvarsanslaget.

Mikael Jansson (SD)

One Response to “Mikael Jansson-Försvarsanslagen måste höjas”


  1. Satsa på försvaret är inet man väljer. Det är något man tvingas till. Det är skrämmande och höra tongångarna från slutet av 30 talet om nordiskt samarbete. 1930-40 visade det sig var just prat och inget annat. När paniken kom var det ”rädde sig, den som kan. Fråga Normänn o finnar.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: