Stellan Bojerud-Försvarets uthållighet kan räknas i timmar

11 januari, 2013

Image

Försvarsminister Karin Enström (M) har nu i DN redovisat sin syn på försvaret samtidigt som ÖB gör en halvpudel och backar från uttalandet att svenska försvaret endast kan hålla ut en vecka.

Försvarsministern hävdar att Sveriges försvarsförmåga är rimlig sett mot hotbilden. Hon påtalar även att våra grannländer minsann inte har större försvarsförmåga. Sedan kommer ett uttalande som minst sagt underligt, nämligen att ”hela landet ska kunna försvaras”.

Enligt Försvarsmaktens årsredovisning per 31 december 2011, vilken är den senast publicerade, hade försvaret 9690 yrkesofficerare, 111 reservofficerare i aktiv tjänst, 8002 reservofficerare samt 4148 gruppbefäl, soldater och sjömän (GSS). Sammanlagt blir detta 21 951 personer för att bemanna armén, marinen och flygvapnet.

Finlands Försvarsmakt har 2 400 officerare och utbildar årligen ca 27 000 värnpliktiga. Mobiliseringsstyrkan uppges vara ca 350 000 man. Materielen omfattar bl a 150 stridsvagnar, 1140 pansarbandvagnar, 90 bandartilleripjäser, 870 bildragna artilleripjäser och 128 stridsflygplan.

I Hufvudstadsbladet den 7 januari 2013 uttalade professor emeritus Alpo Juntunen som varit säkerhetspolitisk expert vid Försvarshögskolan att det finska försvaret endast skulle kunna hålla ut några timmar.

Den svenska armén skall enligt insatsorganisation (IO) 2014 bl a bestå av två brigadledningar Boden och Skövde), sju manöverbataljoner, två artilleribataljoner och två luftvärnsbataljoner m m. Detta anser försvarsministern vara tillräckligt för att ”hela landet ska kunna försvaras”.

Volymen på dagens svenska armé motsvarar vad ett infanteriregemente kunde mobilisera på 1980-talet. Ännu 1999 kunde Stockholm försvaras med sex manöverbataljoner. Idag är det tveksamt om armén ens skulle kunna försvara Arlanda till dess det första kamerateamet från CNN är på plats och regeringen hunnit fly landet.

Att jämföra dåtidens överdimensionerade invasionsförsvar (”kartongarmén”) med dagens insatsförsvar är som att blanda äpplen och päron. Då gällde det kvantitet på bekostnad av kvalitet (”sega gubbar”). Nu finns det kvalitet, men i för små mängder.

Jag har här främst skrivit ur ett arméperspektiv, men dehögteknologiskt framstående flyg- och marinstridskrafterna liksom arméns specialförband bör inte glömmas bort. Det finns även ett antal hemvärnsförband med enklare utrustning.

ÖB Sverker Göransson hävdar att Sverige har tillräcklig beredskap för att vid behov kunna rusta upp, eftersom det finns förvarningstid. Det är ett problematiskt uttalande, eftersom den tid som krävs för upprustning till den nivå som medger försvar av hela landet är mycket lång.

1936 hade situationen i Europa försämrats så att Riksdagen beslöt att upprusta. Detta skulle göras under en tioårsperiod fram till 1947. Det säkerhetspolitiska läget var sådant att Riksdagen 1938 beviljade två extra anslag om 20 respektive 70 miljoner och 1939 ytterligare 70 miljoner. Det var mycket stora belopp på den tiden. Det intressanta är emellertid att av 1938 års anslag var 43,3 miljoner och av 1939 års anslag var 38,6 miljoner outnyttjade då kriget i Europa började den 1 september 1939. Den militära organisationen hade inte hunnit med att anskaffa materiel för de beviljade medlen.

Under Andra världskriget kunde svenska fältarmén fördubblas på två år. Med dagens utgångsläge sju manöverbataljoner krävs det med årlig fördubbling drygt fem år för att nå 1985 års nivå 116 manöverbataljoner. Det är det enkla. Det svåra är att upprusta de tekniskt komplicerade och dyrbara försvarsgrenarna och krigsförbanden. Att nå en nivå där hela landet kan försvaras torde ta minst tio år.

Ett annorlunda sätt att bedöma krigsavhållande effekt är att räkna amiraler och generaler (2009). Sverige låg i ledningen med 127 följt av Norge med 69. Sedan kom Finland med 41 och Danmark med 17. En annan metod är att jämföra försvarsanslagen i procent av BNP.

Då tar Norge täten med ca 1,9%, Finland 1,6%, Danmark 1,3% och Sverige 1,2% (2009).

Slutsatsen är att Sverige inte kan försvaras med nuvarande insatsorganisation och att hjälp inte kan påräknas från våra grannländer, för deras försvar är också otillräckliga. Vidare att förmågan att rusta upp inför hot kräver en större volym än dagens som startpunkt.

Stellan Bojerud

4 Responses to “Stellan Bojerud-Försvarets uthållighet kan räknas i timmar”

  1. matspp Says:

    ” Idag är det tveksamt om armén ens skulle kunna försvara Arlanda till dess det första kamerateamet från CNN är på plats och regeringen hunnit fly landet.” Man kan ju alltid hoppas på att de inte hunnit fly.

  2. Magnus Dahlström Says:

    Så hur vill du organisera Fm samt bekosta densamma?

  3. riksregaliet Says:

    En mix av värnplikt och yrkesanställda. Med 6 mekBrigader och 3 kustartilleribrigader och 100 Gripen NG , finansieras öka försvarsbudgeten med 20 miljarder i vår skuggbudget Se vår budget och förslag: https://lantvarnet.wordpress.com/2012/10/29/1234/


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: