Sverige under beredskapen-Stridsvagn m/41

20 december, 2012

Image

Sverige hade i mitten av 30-talet börjat intresera sig för den Tjeckiska firman CDK och deras stridsvagnar, det hade redan genomförts en affär om 48 stycken kulsprutebeväpnade vagnar strv m/37.

1940 lade sverige en beställning på 90 stycken vagnar av den större modellen TNHP, dessa vagnar ämnade för sverige fick av CDK betäckningen TNHP-S. Vagnarna kom dock aldrig att levereras till sverige. Tyskland som okuperade tjeckoslovakien makulerade ordern och tog själva vagnarna.

Efter förhandlingar med Tyskarna lyckades Sverige förhandla fram ett avtal om licenstillverkning. 1941 lades en order till Scania Vabis i Södertälje på 116 vagnar. Leveransen av dessa skedde 1942-1943.
Vagnarna var beväpnade med en 37 mm boforskanon och två 8mm kulsprutor, de fick betäckningen stridsvagn m/41 (strv m/41).
1942 beställdes ytterligare 116 vagnar. Dessa fick tjockare frontpansar samt en starkare motor. Den nya motorn gjorde så att vagnen fick förlängas 10 cm. De nya vagnarna fick betäckningen strv m/41 SII, samtidigt fick den första leveransen tilläggsbetäckningen SI.
Leveransen av SII startade 1943 men avbröts i förtid. De sista 16 vagnarna modifierades till Sav m/43, således blev endast 106 SII levererade. Tillverkningen upphörde 1944.

Strv m/41 SI tilldelades till Pansarbrigad 10 (org 43). Samtliga lätta stridsvagnar i brigaden var av typ m/41 SI, totalt 105 stycken.
Strv m/41 SII tilldelades till Pansarbrigad 9:s (org 43) andra stridsvagnsbataljon, totalt 51 stycken. De övriga vagnarna hölls i reserv.

1946 sätts två stridsvagnskompanier med strv m/41 S II upp på Gotland, kompanierna hade 10 vagnar var. De nya förbanden ersatte ett tidigare tungt stridsvagnskompani (m/42) som flyttades tillbaka till fastlandet.

När Pansarbrigad Org 49 infördes blev det stora omflyttningar. Antalet stridsvagnar i brigaderna halverades och antalet brigader ökades från 3 till 6.

Pansarbrigad 5 får både SI och SII som lätta vagnar, 10 SI, 23 SII.
Pansarbrigad 10 utrustas med enbart SI, 33 stycken.
Pansarbrigad 6 utrustas med enbart SII, 33 stycken.

Eftersom antalet vagnar i brigaderna minskades så kunde ett antal fristående pansarförband skapas.

Två stycken fristående kårstridsvagnsbataljoner bildades, dessa organisers likadant som en stridsvagnsbataljon i pansarbrigaden. Båda dessa bataljoner utrustas med stridsvagn m/41 SI som lätta vagnar, 33 vagnar per bataljon. Båda kårstridsvagnsbataljonerna hade krigsupgifter i övre norrland.

Dessa båda fristående bataljoner upplöses 1951 när de tunga vagnarna förs över till infanteriet för att verka som stormkanoner.
De kvarvarande lätta vagnarna organiseras då om i 6 lätta kårstridsvagnskompanier bestående av 10 strv m/41 SI och 4 KP-bilar.
Kompanierna placeras i milo ost för att skydda mot fientliga luftlandsättningar.

1953 sändes vagnarna på Gotland tillbaka till fastlandet och magasinerades, de ersattes av strv m/40K.
När Centurionvagnarna anlände 1955 utgick strv m/41 ur pansarbrigaderna. även dessa vagnar magasineras. Slutligen 1957 läggs de 6 fristående kårstridsvagnskompanierna ned.

1961 började samtliga vagnar byggas om till pansarbandvagn 301.

Tornen togs bort och användes som värntorn för att skydda de krigsflygbaser som höll på att konstrueras runt om i landet. 4 – 8 torn placerades vid varje flygbas. Tornen fick benämningen värntorn 3.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: