Alliansfritt allierade-Del 3

Bilden visar Kryssaren HMS Göta Lejon vid krigsförtöjningsplats

Nedan är ett inlägg av Övlt Stellan Bojerud

Alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig.  Det låter bra, men klingar i mina öron ihåligt. Svenska folket sövdes som när man ger en i brännvin indränkt sockerbit till ett skrikigt småbarn. Folket gick på lögnen. Medan vi låtsades vara “neutrala”:

* Förberedde Gunnar Sträng (s) en hemlig motståndsrörelse med bas i Möklinta utanför Sala. Kostnaderna kanaliserades genom Lantarbetarförbundet.

* Utsågs marinchefen (Stig H:son Ericson) att vid krigsutbrott snarast bege sig till Storbritannien, för att där verka som ÖB under London-baserade statsministern i exilregeringen, Gunnar Sträng.

* Chefen Flygvapnet skulle vara ställföreträdande ÖB och resa runt i Sverige för att söka höja motståndsviljan.

* Svenska flygbaser fick sina start- och landningsbanor förlängda och anpassade för att kunna ta emot NATO-flyg.

* Kryssarna Tre Kronor och Göta Lejon samt ubåtsjaktsfregatterna Uppland, Öland, Visby och Sundsvall förlades till Västkusten för att vara Sveriges bidrag till skyddet av NATO:s transporter Skottland – Trondheim, Sveriges livlina i händelse av krig, den s k Trondheims-leden.

Klandervärt? Nej, tvärtom mycket klokt. Det klandervärda är hyckleriet gentemot det svenska folket.

Sovjetryssarna lät sig inte luras! I Moskva 1994 sade en sovjetisk officer till mig:

– Vi litade såklart på att svenskarna skulle vara egoistiskt fega och söka hålla sig neutrala så länge det gick. Men skulle de ändå dras in i kriget så var det inte på vår sida. Det var utgångspunkten i vår krigsplanering mot Sverige.

Varför ljuga för svenska folket när ryssarna ändå insåg sanningen?

PS:

Den 22 oktober 1962 utbröt Kuba-krisen, som i Sverige föranledde att den kuppförsvarsorder som skulle börja gälla den 1 januari 1963 istället trädde i kraft redan 1 november 1962. Vad gjorde chefen för marinen, amiral Åke Lindemalm, under dessa dagar av spänt läge och verklig krigsfara? Han kände plötsligt ett behov av att rekreera sig i London och flög till Storbritannien.

(Förtydligande: Åke Lindemalms i tidssammanhanget något märkliga “turism” var i verkligheten hemliga förberedelser för samverkan med NATO i händelse av ett krigsutbrott och i sämsta fall även etablerandet av en svensk exilregering i London om vårt land blev ockuperat av Sovjetunionen).